Missuppfattningar om sökning på internet
Det är alltid lika intressant att läsa artiklar i allmänpressen där ämnet är sökning på internet. Dessvärre så sprids allt för ofta myter och missuppfattningar om både det ena och det andra.
En mycket vanlig missuppfattning är man tror att man kan rankas högt i sökmotorerna bara genom att ange rätt sökord i HTML-koden. MÃ¥nga har upptäckt den meta-information som ligger i meta-taggarna mellan head-taggarna. I meta name=”keywords” kan man ange passande sökord. Sökmotorerna vet sedan länge att mÃ¥nga manipulerar meta-taggarna och skriver in t ex britney spears istället för de ord som webbsidan egentligen handlar om. Därför har sökmotorerna sedan länge helt bortsett frÃ¥n alla meta-taggar(eller Ã¥tminstone lÃ¥gprioriterat de som ett rankingkriterium) med undantag för title-taggen. Trots denna gamla, men inte för alla lika kända, sanning sÃ¥ skrev självaste New York Times en artikel förra Ã¥ret som spädde pÃ¥ denna myt ytterligare. Företagswebbplatser som bara med hjälp av att välja rätt ord i meta-taggarna klättrat i träfflistorna.
En annan minst lika vanlig missuppfattning är den om Googles patenterade ranking-teknik som fått namnet PageRank. Egentligen är det ingen som exakt kan veta hur deras teknik att rangordna träffar fungerar och de själva hävdar att de har minst 100 olika rankingkriterier. Vad många missförstår är att det inte handlar om kriteriet hur många inkommande länkar en webbsida har utan värdet på dessa länkar. Anders Mildner skriver på Expressens kultursida den 26 november 2002 att Googles idé är att lita på människorna. Genom att räkna antalet länkar till respektive webbsida avgör människorna vilka webbsidor som är mest relevanta. Människor är i Mildners bemärkelse följaktligen de som gör webbsidor och lägger länkar, inte nödvändigtvis de som bara surfar.
Att flest inkommande länkar vinner stämmer inte. Ett sÃ¥nt system skulle var enkelt att manipulera. Det handlar om värdet i respektive länk, inte antalet! Hur värdet sen exakt beräknas är en gÃ¥ta som webmastrar över hela cyberspace sliter sitt hÃ¥r för att försöka avslöja och det kan ibland vara svÃ¥rt att veta vad som är sanning och inte sanning. Men om man gÃ¥r tillbaka ett antal Ã¥r och analyserar det dokument som grundarna till Google, Sergey Brin och Larry Page, publicerade 1998 sÃ¥ vet man grundtanken. Google tittar pÃ¥ den webbsida varifrÃ¥n länken kommer och gör en beräkning av ut- och inlänkar pÃ¥ den sidan för att beräkna värdet pÃ¥ inlänken. Mildner är inte ensam om att sprida myten om att flest länkar vinner. Det har t o m missuppfattats i svenska böcker som “Research pÃ¥ internet” som givits ut pÃ¥ ett kvalitetsförlag och författats av bibliotekarier som borde ha varit mer insatta. Men varken Mildner eller förlaget Liber är ensamma om att sprida dessa missuppfattningar och visst, i det stora hela finns väl större världsproblem? Eller är det ett större problem än man tror om webbansvariga börjar lägga onödiga länkar för att de tror att de avslöjat en rankingteknik? Döm själva!
“Den förste[Läs: Microsoft] fÃ¥r kritik, den andre blir älskad. NÃ¥got stämmer inte. Och i det här fallet lär man inte fÃ¥ nÃ¥gon hjälp av att söka pÃ¥ internet”, avslutar Mildner sin artikel i Expressen. Liknelsen mellan Microsofts dominans pÃ¥ mjukvarumarknaden och Google vad gäller världens informationsflöde är inte helt tagen frÃ¥n luften. Men att Google skulle stÃ¥ där okritiserat är inte sant. En av Googles största kritiker är en herre vid namn Daniel Brandt som t o m förfäktat idén om att tvÃ¥ngsförstatliga Google!
Läs mer om Mr. Anti-Google i Salon.com eller besök hans egen webbplats: Google-watch.org. Visst kan man få hjälp av internet och varför inte självaste Google. Sök på orden: Anti Google. Hittar du inget negativt om Google kanske det betyder att de har börjat filtrera 