Mer om manipulering genom länkning m.m.
Search Engine Watch blog tipsar om en forskningsartikel skriven av folk på Standford Info Lab och Yahoo som tar upp problemet med länkmanipulering (eng. link spamming).
Link Spam Detection Based on Mass Estimation [PDF] av Zoltan Gyongyi (Stanford), Pavel Berkhin (Yahoo), Hector Garcia-Molina (Stanford), Jan Pedersen (Yahoo)
Och här abstract på engelska: Link spamming intends to mislead search engines and trigger an artificially high link-based ranking of specific target web pages. This paper introduces the concept of spam mass, a measure of the impact of link spamming on a page’s ranking. We discuss how to estimate spam mass and how the estimates can help identifying pages that benefit significantly from link spamming. In our experiments on the host-level Yahoo! web graph we use spam mass estimates to successfully identify tens of thousands of instances of heavy-weight link spamming.
Johan Larsson på Internetworld skriver också förtjänstfullt om hur Ikanobanken anlitat sökoptimerarna Altus för att manipulera sökmotorerna genom att använda en s.k. länkfarm (eng. link farms). Jag har tidigare försökt få Computer Sweden att skriva om problemen med manipulering av sökmotorerna men utan resultat (rädd för sina annonsörer eller ren lathet eller okunskap?), därför är det med glädje jag läser Internetworlds bevakning. Själv har jag inte den tiden att bevaka och skriva så mycket om manipulering som jag skulle vilja. Jag hoppas också att Internetworld lägger fokus på andra sökoptimerare och granskar sina stora annonsörer som Jajja och Webanalys. Det behövs mycket mer kritisk granskning av det gigantiska problemet med manipulering av sökmotorer och ett av huvudproblemen är att sökoptimerarna själva inte anser sig göra fel så länge de inte blir utslängda ur sökmotorernas index. Enkel logik när det råder brist på branschregler. Tidninsstatistik som är ett privat företag samarbetar med Jajja Communications, Relevant Traffic och Webanalys för att utarbeta branschregler men än så länge kan jag inte se att Tidingsstatistik gör något annat än att reviderar besöksstatistik och post click tracking som enligt deras egna ord är “…en effektmätning av olika aktiviteter på Internet. Post click tracking används för att följa upp hur många av de som klickat på en annons på en webbplats eller på en länk i en sökmotor, som sedan beställer en produkt eller tjänst från annonsörens webbplats”.
Det allra finaste i kråksången är ändå när Googles egna annonser ligger på manipulerade sidor som hamnar högt upp i Googles egen sökmotor. En sida som hamnar högt upp i Googles sökmotor besöks av fler och förmodligen fler som klickar på Googles annonser vilket genererar pengar både åt manipulatören och Google själva. Så länge inga horder av användare klagar på kvaliteten på svaren på svenska söknningar i Google (genom att klaga per e-post eller anmäla manipulerade sidor via spam reports) så rullar det på och både Google och manipulatören får sina inkomster och livet går vidare… Och bibliotekarierna som mer och mer blivit överkörda av den allt mer utbredda Googlifieringen har noll vetskap om vad som sker eller för lata att starta debatt. Bibliotekarier om några borde väl göra samhällsmedborgarna medvetna om denna brist i sökmotorerna och framför allt det så omhuldade Google. Och här orkar jag inte ta i mer… 
11 November 2005 kl. 18:16
Inga luncher är gratis. Det är den bistra sanningen. Det är förstås jätteviktigt att uppmärksamma och varna för all manipulation. Observera samtidigt att all annonsering i grunden utgör “manipulation” i den meningen att den försöker påverka mottagarna i en viss riktning. Att Google (och andra gratis söktjänster) och deras annonsörer tjänar pengar ligger i sakens natur - annars skulle de inte finnas. (Om ingen tog Metro eller Stockholm City istället för att köpa en DN eller SvD skulle de inte finnas). Detta innebär förstås att vi alla, varje gång vi använder en gratistjänst istället för en motsvarande betaltjänst, gynnar denna. Samtidigt ser vi till att minska lönsamheten för betaltjänsten, som kanske måste läggas ner.
Internetbrus har ett flertal gånger beklagat sig över gratistjänster som övergår till betaltjänster och tipsar i dessa fall regelmässigt om gratisalternativ. Det är OK. Men man ska vara medveten om att alla sådana tips gynnar gratistjänsternas intäkter. Därför kan man inte i samma veva beklaga sig över att de tjänar pengar!
Slutsats: Internetbrus såväl som andra informationsbranschens medvetna röster (t ex bibliotekarier) borde inte bara varna för bristerna ( t ex ”manipulation”) hos gratissöktjänsterna utan även för konsekvenserna av att förlita sig på gratistjänster istället för betaltjänster, t ex risken att de senare går under. Bland föredömen när det gäller att uppmärksamma såväl gratis- som betaltjänster är de av Internetbrus emellanåt refererade ”sökgurusarna” Gary Price och Marydee Ojala.
14 November 2005 kl. 09:11
Google måste självklart tjäna pengar för att kunna erbjuda sin tjänst gratis, men sättet på hur man tjänar pengar kan alltid ifrågasättas. En sponsorsöktjänst som Overture hymlar inte om att det är rena annonser i deras träfflista. Google har däremot sina Adwords-annonser till höger om träfflistan och de påstått neutrala träffarna i mitten, men när man inte i tillräcklig utsträckning lyckas sortera bort i mina ögon lågkvalitativa, manipulerade träffar som dessutom återproducerar AdWords-annonser (och Tradedoubler och Espotting etc) så liknar ju Googles förtäckt neutrala träfflista en träfflista i Overture.
Självklart beklagar vi på Internetbrus när bra gratistjänster övergår i betalning efter vi vet att genomsnittsanvändarna agerar enligt “minsta moståndets lag” och går dit det är enklast att komma dvs. gratis-Google som indexerar gratistjänster som inte alltid har högsta kvalitet. Betaltjänster hamnar i den osynliga webben och därmed minskad användning i de flesta fallen.
Syftet med Internetbrus när det startade var att bevaka sökning på fria Internet i första hand och så länge t.ex. biblioteken är så dåliga på att erbjuda sina betaltjänster (ett gränssnitt, samsökning etc) till kommunmedborgarna kommer vi inte att bevaka dessa i samma utsträckning som gratistjänster.
Däremot blev jag väldigt glad när Yahoo lanserade sin tjänst subscriptions som gör det möjligt att samsöka betalresurser med gratisresurser från samma gränssnitt i Yahoo. I framtiden kommer betal- och gratisresurser att växa ihop allt mer och även Internetbrus kommer att försöka följa denna utveckling. Allt handlar om tid eftersom vi också är en gratistjänst som produceras under sena nätter.
Men kom ihåg att det inte finns någon inneboende automatik i att om en gratistjänst övergår i en betaltjänst kommer betaltjänsten att bli så mycket bättre.
Ett mycket bra exempel på en gratistjänst som indexerar gratis- med betaltjänster (eller information man betalar för) är Google Scholar som vi skrivit om flera gånger och mer kommer. Findarticles är annan sådan tjänst vi skrivit om.
Till slut vill jag bara säga att jag inte tror att det är gratistjänsternas eller Internetbrus (sådan “impact” tror jag inte vi har:-) fel om betaltjänsterna försvinner. Däremot har vi i egenskap av bibliotekarier ett ansvar att använda skattemedel på ett sådant sätt att våra användare får den bästa möjliga informationsförsörjningen. Det betyder inte att vi bara pushar får betaltjänster. Vi har faktiskt en del värdelösa betaltjänster som vi betalar dyra pengar för på biblioteken och det finns faktiskt gratistjänster som kan rekommenderas istället.
När jag har undervisning på mitt jobb försöker jag alltid få mina användare att förstå att allting inte finns gratis på Internet och att biblioteken har många bra betalresurser eftersom användarna betraktar all sökning som någon form av internetsökning och inte ser skillnaden mellan fritt och betalt.
Jag tycker däremot inte att bibliotekarier har ett ansvar att tala om att det utbredda användandet av gratistjänster kan göra att betaltjänster går under, däremot att konsekvensen att rata betaltjänster helt enkelt kan försämra deras informationsförsörjning. Kul med lite debatt förresten!