Webbkatalogen RASK lägger ned
Enligt initierade källor, som det brukar heta i journalistsammahang, kommer webbkatalogen Rask att läggas ner. Rask är en webbkatalog producerad av de svenska forskningsbiblioteken som fick ordenligt på pälsen på epostlistan BIBLIST när den bildades genom ett samgående mellan Rättskällan, Agora, Kvinnwebb och Samwebb. RASK kommer att ligga kvar till 1 juli och den genusvetenskapliga delen, tidigare Kvinnwebb, kommer att finnas kvar via Göteborgs Universitetsbibliotek. Så här uttrycker sig Kungliga Biblioteket om kvalitetsbedömda informationsresurser och forskningsbibliotekens roll:
“En prioriterad ansvarsbiblioteksuppgift de senaste åren har varit att sammanställa portaler av kvalitetsbedömda informationsresurser på Internet”.
Detta uppdrag lämnas alltså därhän av ansvarsbiblioteken för humaniora, samhällsvetenskap och juridik.
Jag tror inte att jag är helt fel ute om jag påstår att det idag finns en uppfattning i biblioteksvärlden om att de biblioteksproducerade bibliotekskatalogerna spelat ut sin roll. I mina ögon har de spelat ut sin roll om de inte är bra, men om de är bra är de lika viktiga som alltid. Bibliotekarien Gary Price, numera Director of Online Information Resources hos Ask.com, gav 8 förslag på startpunkter för hur biblioteksvärlden skulle bemöta googlifieringen i sin kolumn Webmastry med titeln “What Google Teaches Us that Has Nothing to Do with Searching” från november 2003. I punkt 5 säger han:
“Publicize librarian-created services, for example, general Web directories like the Librarians’ Index to the Internet, Infomine, and the Resource Discovery Network. Explain how important the editors of these services consider the quality of information”.
Visst behövs biblioteksproducerade webbkataloger men de måste uppdateras av engagerade bibliotekarier som verkligen lägger ned den tid som behövs. Det handlar också om att länka till verkligt användbara resurser. Som Referensbiblioteket.se uttrycker det:
“Referensbiblioteket.se består av databaser och andra källor av referenskaraktär, ej rena länksamlingar. Resurserna är kvalitetsgranskade och beskrivna av bibliotekarier. Vi strävar efter att hitta Internetresurser av god kvalitet inom alla ämnesområden, men är inte ute efter att förteckna så många som möjligt. Guiden byggs ut kontinuerligt och posterna kontrolleras och uppdateras regelbundet”.
Referensbiblioteket.se är ett bättre exempel än RASK som naturligtvis bör skrotas när det inte funkar. Ska biblioteken producera webbkataloger ska det göras med 100% engagemang. Dåliga webbkataloger ger bara dålig reklam. Referensbibliotekets största problem just nu är i min mening en olyckligt lång adress. Ja, det går att bokmärka adresser men alla orkar inte göra det.
Ett annat bra exempel på en mycket bra internationell biblioteksproducerad webbkatalog är Librarians’ Internet Index som funnits ända sedan gopher-tiden före webben fanns och produceras av folkbibliotek i västra USA.
16 Maj 2007 kl. 17:14
Men hallå!
I Webb 2.0 (eller Bibliotek 2.0) finns det ingen plats för “experter”, som bibliotekarier eller andra sakkunniga, utan det är användarna som skapar innehållet.
Vad vi än tycker om det så är det dit vindarna blåser just nu. Vi får lägga energin på att skapa system som användarna verkligen använder, istället för att drömma oss tillbaka till tiden när bibliotekarien var “the Keeper of all Wisdom”.
22 Maj 2007 kl. 13:37
Angående Webbkataloger kontra Webb 2.0 undrar jag ifall det alltid är vettigt att byta från en ytterlighet till en annan?
Tidigare lyssnade vi i första hand på experterna, vilket gav en del döda länkar. Idag får alla komma till tals, vilket naturligtvis är bättre för yttrandefriheten och roligare för användaren, men om det alltid är bättre för kunskapsöverföringen vet jag inte. Förhoppningsvis får dock kompetenta människor, som granskat sina källor, även plats där det blåser av Olles nya vindar. Jag förhåller mig dock något skeptisk.
24 Maj 2007 kl. 05:14
Jag tror vi måste ha både och. Både användargenererat material och “expertmaterial”. Vi kan inte avsäga oss ansvaret för alla dem som inte kommer skapa innehåll. En grupp som gärna använder webbkataloger är vuxenstuderande (t.ex. komvux). De har högre krav än gymnasieelever, men är ofta lite mer webb-ovana (inte för att en normal gymnasieelev kommer särskilt långt med Google).
I Bibliotek 2.0 måste vi ta mer ansvar för internet. “Att sammanställa portaler av kvalitetsbedömda informationsresurser på Internet” borde vara en prioriterad verksamhet vid varje bibliotek. Nationella länksamlingar har givietvis sin roll, men lokala samlingar kan utgå från lokala behov och intressen och därmed bli relevantare för den enskilde.