Open Content Alliance (OCA) meddelade nyligen att man tillsammans med Boston Library Consortium (BLC) startat ett stort digitaliseringsprojekt av böcker. I BLC ingår 19 bibliotek från Massachusetts, Connecticut, New Hampshire och Rhode Island i USA och alla bibliotek tillsammans förfogar över 34 miljoner volymer. E-böckerna kommer att vara högupplösta och nerladdningbara. Man kan bara hoppas att de tänker på att det även är viktigt med format som passar handdatorer t.ex. mobipocket (som tyvärr är ett proprietärt format).

Intressant är att BLC väljer att själva bekosta inskanningen av böckerna till en kostnad av 10 cent per sida. Detta med tanke på att Google skulle kunna göra det gratis, men friheten att förfoga över sitt eget material väger tydligen tyngre.

Katie Hafner skriver i New York Times 22 oktober en läsvärd artikel om bibliotekens tveksamheter inför samarbetet med Google och MSN när det gäller digitalisering av böcker. Bl.a. tar artikeln upp denna problematik med att Google å ena sidan erbjuder skanning av böcker gratis, men med kravet att böckerna enbart får ligga på Googles servrar. MSN däremot tillåter att kopior av de inskannade böckerna sprids: “…for academic purposes across institutions”, som Jay Girotto, group program manager, Live Book Search, uttrycker det. Böckerna tillåts inte indexeras av någon annan sökmotor.

Samtidigt deltar Microsoft(!) (och även Yahoo) i samarbetet Open Content Alliance som initierats av Brewster Kahle, Internet Archive. Hafner påstår i artikeln att Google fört diskussioner med Kahle och OCA utan att lyckas nå en överenskommelse. OCA’s sjätte princip lyder så här:

“Copies of the OCA collections will reside in multiple archives internationally to ensure their long-term preservation and accessibility to all”.

Man kan förstå att Google och OCA inte kom överens. New York Public Library och biblioteken vid University of Michigan, Harvard, Stanford och Oxford har inte kunnat motstå frestelsen från Google om gratis inskanning. Medan Boston Public Library, som ingår i BLC, är kritiska. Bernard A. Margolis, president of the Boston Public Library säger:

“We understand the commercial value of what Google is doing, but we want to be able to distribute materials in a way where everyone benefits from it”.

Se gärna en film (5 min) från Internet Archive där bl.a. Brewster Kahle berättar om Open Library. De har satt upp 8 skanningscentran i tre länder (USA, Canada, Storbritannien). Finns också en film (2:42 min) som visar upp dessa skanningscentran. Det kostar 30 dollar att skanna in en bok.

I filmen pratar de om hur dessa digitaliseringsprojekt kommer att vara bra för de fattigare länderna med tanke på den 100-dollarslaptop som MIT utvecklat som ska kunnas använda som en e-boksläsare, enligt Brewster Kahle.

Det skrivs och spekuleras om att Kina skulle ha blockerat tillgången till de tre största amerikanska sökmotorerna Google, Yahoo och Live.com. Det är lätt att sådant här blir lite uppblåst med pregnanta rubriker, korta innehållsfattiga texter och ingen uppföljning. Därför är jag alltid misstänksam t.o.m. när sökmotorexperten Danny Sullivan skriver om det. Han spekulerar t.ex. i om att det skulle ha att göra med att George Bush träffade Dalai Lama.

Den bästa rapporteringen om incidenten finns tycker jag i det som Rebecca McKinnon skriver i sin blogg Rconversations. McKinnon har arbetat som journalist i Kina och har många kontakter både inom media och bland kinesiska bloggare genom sitt arbete för GlobalVoices. Hennes analyser brukar ha ett annat djup än andra kommentatorer när det gäller just Kina och sökmotorer.

Att det under någon tid i några städer verkligen inträffade att man blev omdirigerad från Google och de andra till myndigheternas anti-pornografiska informationssida och därefter till Baidu (den ledande kinesiska sökmotorn) är ställt utom tvivel. Lika klart är att det var av tillfällig natur. Vad som inte är klart är varför? Det är McKinnon och hennes kinesiska kontakters uppfattning att det förmodligen var så att man kanske uppdaterade programvaran till brandväggen eller helt enkelt ägnade sig åt lite experimenterande. Detta händer med ojämna mellanrum och till synes utan anledning och brukar vara av övergående natur. Kanske var det några brandväggsadminstratörer som ville prova lite grejer bara.

Så är det inget att skriva om egentligen? Nej, det menar jag inte. De kinesiska myndigheterna gör som de vill med åtkomsten till olika webbplatser inifrån Kina så är det bara. Får de lust att spärra tillgången under en tid till några sökmotorer eller omdirigera dem till Baidu då gör de det. Det förtjänar att påpekas om och om igen.

Via norska tidningen Dagens Medier meddelar Schibsteds koncerndirektör Birger Magnus att sökmotorn Sesam kommer att sluta utveckla det egna indexet tillsammans med norska Fast.

– Vi vil ikke lenger videreutvikle vår webindeks og vil bytte til en indeks fra en partner. Vi vil også redesigne tjenesten og sentrere virksomheten rundt noen få hovedtjenester. Imidlertid vil bredden i tjenestespekteret i hovedsak opprettholdes og for brukeropplevelsen vil det ikke merkes så mye

Vilket sökmotorindex de kommer att välja istället vill inte Birger Magnus säga något om, utan det sker på tredjekvartalspresentationen den 2 november. Yahoo ligger väl nära eftersom man använder det som världenindex i Sesam samt att Yahoo inte är lika hård konkurrent som Google vad gäller Sverigemarknaden.

Enligt Sesams Göran Eklöf (Källa:mejl 11/5-2007) använder man alla träffar utom de svenska i världenindexet, men en sökning på ordet internetbrus ger 33.605 träffar i världenindexet och 213 träffar i deras eget sverigeindex, som nu ska överges alltså. I Yahoo ger en sökning på ordet internetbrus 75.000 träffar i hela indexet och begränsat till Sverige 56.900. Alltså 18.100 träffar som inte är svenska sidor. I 56.900 ingår sidor som är på andra språk, framför allt engelskspråkiga, men som anses vara svenska. Ingår dessa i Sesams världenindex? Kan de vara så många som 15.505 sidor? En sökning på internetbrus begränsning svenska och sökordet +och ger 55.100 träffar. Högst 1.800 sidor som är svenska men icke svenskspråkiga. Hmm…

Om Sesam väljer Yahoo blir det intressant att se om hela Yahoos index kommer att vara sökbart via Sesam? Eniro använder Googles index men samma sökningar ger fler träffar i vanliga Google. Ska man på allvar kunna konkurrera i Sverige måste man kunna presentera träffar från hela Google- eller Yahoo-indexet.

Många väljer idag att inte surfa till sökmotorernas hemsidor för att söka utan gör det från ett sökfält inne i webbläsaren. Särskilt populärt är det hos användare av Firefox som har haft sökfält längst. Eniro har nu släppt två sökplugins som gör det möjligt att söka i Eniros webbsök och Gula Sidorna. De finns både för Internet Explorer 7 och Firefox men inte Safari. Hur som helst är det här ett utmärkt initiativ av Eniro och jag önskar bara att de hade gjort en plugin för Eniros Nyhetssök som fortfarande är mitt förstaval som svensk nyhetssöktjänst.

Eniros sökplugins

Intressant läsning på Martin Jönssons blogg på Svenskan där han slår ett slag för yrkesbeteckningen Sökredaktör. Martin berättar att han varit på besök på The Times vars chefredaktör Anne Spackman glatt berättade att de anställd en s.k. sökredaktör. Så här förklaras sökredaktörens arbetsuppgift:

“…förklara för redaktionen hur sökstrukturen på nätet fungerar, arbeta mer med indexerade sidor och se på så sätt till att tidningens artiklar hamnar så högt som möjligt i sökningar på Google, Yahoo och andra sökmotorer”.

Intressant utveckling. Är det sökredaktör och inte webbredaktör det kommer att stå i annonserna från Platsbanken i framtiden? Det ultimata vore en redaktör med kunskap om följande tre saker:

1.sökbarheten via sökmotorerna på nätet dvs. den externa sökbarheten
2.sökbarheten intern på webbplatsen dvs. den interna sökbarheten
3.kunnig på att skriva för läsarna och för sökmotorerna

I punkt ett och två ingår även kunskap om hur folk söker på nätet, söker internt på webbplatser och allmänt sökbeteende.

Utan denna kompetens i en person måste man ha både en webbredaktör/journalist, en informationsarkitekt/användbarhetsexpert och en sökoptimerare anställd som ska kommunicera med varandra. Eftersom extern sökbarhet, intern sökbarhet och innehållet så intimt hänger ihop vore en sökredaktör med kunskap från alla dessa tre områden det ultimata. Problemet är att denna blandade kompetens är sällsynt?

Men en tekniskt intresserad bibliotekarie med bra kunskap om sökbeteende, sökning på nätet, en bakgrund med journalistik och/eller studier i användbarhet (eng. usability) vore kanske ultimat? Jag säger det för att jag ser en framtida marknad för alla dessa bibliotekarier som idag går ut i arbetslöshet. Precis som vi ser en nystartad utbildning till informationsarkitekt på Högskolan i Borås kanske vi om några år för se en utbildning till sökredaktör. Vilken beteckning förresten? Finns inget trevligare namn än sökredaktör?

Ett extra plus i kanten om denne sökredaktör kan flera språk eftersom det ofta är sidor på fler än ett språk som ska optimeras och produceras.

Vi har fått påpekat för oss att Google ägnar sig åt en rätt aggressiv form av rättstavning i vissa fall. Jag tillstår att jag i alla fall inte var medveten om detta tidigare. Så här fungerar det:

Om man söker med de tre orden open access scoap får man i Google upp träffar ungefär som om man sökt på open access scope. Träffmängderna blir inte riktigt desamma men mycket lika. I träfflistan för den förstnämnda ser man ordet scope i fetstil i sammanfattningarna under träffarna. Med andra ord har man från Googles sida bara förutsatt att man menat scope och inte brytt sig om att förklara att man “gjort om” sökningen.

Det här är verkligen inte bra. I det aktuella fallet är det så att SCOAP är en akronym som står för “sponsoring consortium for open access publishing”. Så här blir det fullständigt fel. Tydligen går det att få Google att ta ordet scoap på allvar genom att skriva fraseringstecken runt ordet dvs. open access “scoap” . Men vem gör det? Inte ens sökmotorfreaks som vi skulle få för oss att göra detta för en oavbruten sträng av bokstäver.

Alla de övriga större sökmotorerna hanterar denna sökning på ett korrekt sätt. Faktiskt verkar Google vara ensamma om detta tilltag.

• Yahoo låter sökningen passera men påpekar att man kanske menade soap
• Ask och Gigablast låter sökningen passera men föreslår scoop
• Microsofts Live.com och Exalead genomför bara sökningen utan kommentar

Vi undrar nu om någon av läsarna har fler exempel på den här typen av agressiv rättstavning? Samtidigt vill vi tacka Ulf Kronman på KTH för tipset!

FriendFeed heter en ny tjänst på nätet som håller koll på dina vänners webbaktiviteter med RSS. Om du vet att din vän laddar upp foton på Flickr, microbloggar på Twitter, lysnnar på musik Last.fm, laddar upp filmer på YouTube etc. Då kan du via FriendFeed och deras RSS-flöde bevaka din vän. Det liknar funktionen med mini-feed på Facebook där du kan kolla vad dina vänner har för sig på Facebook.

Bakom FriendFeed står bl.a. Paul Buchheit som tidigare jobbat på Google och är en av utvecklarna bakom Gmail. Paul påstås också vara den som kläckte idén till Google’s kända motto: “Don’t be evil”. Övriga grundare är Bret Taylor, Sanjeev Singh och Jim Norris som alla jobbat på Google.

Naturligtvis finns det en intigritetsaspekt med FriendFeed, men Google Blogoscoped kommenterar det tänkvärt:

“Now, if all this sounds like a privacy invasion, well, you don’t have to sign-up for the service! But here’s the caveat: people can also add you as an “imaginary friend,” and provide your username and such info for all kinds of services. What Paul Buchheit’s service does is not create new information about you, but aggregate existing info in new ways that kind of show you don’t have much “web activity” privacy to begin with (as long as you ever share your social sites’ user name, or sign up with your real name).

Tyvärr finns FriendFeed bara i en betaversion och man måste anmäla sig för att få bli betatestare. Tanken bakom FriendFeed är intressant men jag undrar verkligen hur de har tänkt utveckla tjänsten. Ska man kunna koppla FriendFeed till RFID så att man kan se var polaren Pers skinnjacka befinner sig eller var han har sin bok? Eller till kompisen Kalles GPS via Google Maps?

Via Erik Stattins mikrobloggande på Jaiku får jag veta att just Jaiku blivit köpt av självaste Google. Jaiku är ett finskt mikrobloggverktyg som tillåter enbart 140 tecken per inlägg. Man kan även lägga till RSS-flöden och kommentera varandras inlägg som i en vanlig blogg. Intressant är att Google valde Jaiku och inte störste konkurrenten Twitter från andra sidan pölen. Grattis Finland!

Här en intervju med Jaikus grundare Jyri Engeström och Petteri Koponen gjord av Robert Scoble i somras.

Det finns många exempel under Wikipedias historia på s.k. klotter när det gäller uppslagsord för biografier. Den siste i raden av drabbade, som uppmärksammats av Travronden, är travkusken Lutfi Kolgjini som fick följande beskrivning 18 september:

“Som kusk har han för länge sedan visat sin begränsning då det nästan alltid “kokar över” under hjälmen då det vankas travlopp. Lutfi har även en benägenhet att alltid döma ut underlaget på de travbanor han besöker. Det sägs att han kan få en traktor att galoppera…”

Sidan är dock återställd. Ett av de mest omtalade klottren är det som hände journalisten John Seigenthaler, Sr. när han anklagades för att vara inblandad i mordet på John F. Kennedy. Det lär inte vara sista gången klotter upptäcks i biografier. I fallet Lutfi var det ju tydligt “klotter”, men i andra fall när det gäller ändringar eller om man vill kalla det “klotter” i biografier kan de vara betydligt mer sofistikerade. Ett bra exempel var när Adam Curry ändrade i uppslagsordet Podcasting.

I våras lade Google ett fett bud på Facebook men ägaren Mark Zuckerberg avböjde. Nu har Google köpt ett annat mindre känt socialt nätverk vid namn Zingku, som är särskilt anpassat för mobilen. Facebook finns ju också i en mobilanpassad version (m.facebook.com), men med kraftigt begränsade funktioner.

Vad kan då Zingku? Lägga till RSS-flöden. Bättre än Google Reader mobil eller Netvibes mobil (m.netvibes.com)? Dela på bilder, skicka meddelande till varandra, sätta upp en omröstning (eng. poll) och en del annat.

2005 köpte Google mobila tjänsten Dogdeball men det slutade med att Dennis Crowley and Alex Rainert lämnade Google. Googles sociala nätverkstjänst Orkut som startades 2004 blev heller ingen större framgång, bortsprugna av både MySpace och nu Facebook.