Sökanalysföretaget Compete har analyserat sökstatistik från Google, Yahoo, MSN och kommit fram till följande:

“…top 1% of searchers performs a full 13% of all searches in a given month. If you extend this to the top 20% the number of queries increase to roughly 70%”.

Sökstatistiken har kommenterats både av Greg Linden och John Battelle. Battelle hävdar att man med denna statistik kan dra slutsatsen att enbart ha som strategi att förenkla saker för den vanliga användaren kan bli missriktande. Greg Linden instämmer men han menar att det viktigaste är vilka av dessa besökare, de vanliga eller de avancerade användarna, som klickar på annonserna som ger sökmotorerna sina inkomster. I John Battelles kommentarfält spekuleras det att det är de vanliga användarna som klickar mest. Ska en sökmotor inte anpassas även för avancerade användare av den enkla orsaken att de ändå ägnar sig mer åt sök än annonsklickning?

Många av de avancerade användarna är de som sprider ryktet om sökmotorn till sådana som kanske är på väg från vanliga användare till toppanvändare eller som använder andra sökmotorer eller ingen alls. Många toppanvändare är sökmotorers reklampelare skulle jag vilja hävda. En sökmotor som inte bryr sig om toppanvändares behov kan tappa dom och spelar det någon roll då om de försvinner om de ändå inte annonsklickar? Toppanvändare kan dra med sig andra toppanvändare eller vanliga användare.

Jag har själv hävdat många gånger i många år att detta enorma (hos sökmotorföretagen och nu också databasleverantörer) fokus på den gemensnittliga, vanliga, ovana användaren, eller vad man vill kalla det, är överdrivet. Bland annat i den föreläsning jag höll för ett år sedan i Rumänien tog jag upp denna problematik: The hunt for a perfect interface in a googlified world (Se bild 5).

Visst en sida bör anpassas för så många som möjligt, men man får inte glömma bort de krav som toppanvändarna har bara för att vara till lags för den vanlige potentiella klickbenägna användaren. Jag har bland annat argumenterat om detta när jag för två år sedan intervjuade Anurag Acharya, en av två skapare av Google Scholar. Google Scholar har nämligen hoppat över många vanliga avancerade funktioner med argumentet att avancerade funktioner inte används. Till exempel finns varken ISSN-sökning eller författaradress-sökning i Google Scholar. De flesta sökningar som toppanvändare gör innefattar säkert inte avancerade funktioner så ofta, men säkert mer än vanliga användare. Det är också en del av dessa toppanvändare som jobbar professionellt med sökning till exempel forskare, bibliotekarier, journalister som i sin tur kan sprida och sprider kunskapen om att använda dessa funktioner. Hur många kurser har jag inte haft om Google och andra sökmotorer när vanliga användare jublar över att få lära sig frassökning med citationstecken, OR-operatorn eller söksyntaxer som define:, link:, site:, filetype:? Är det så enkelt att detta innebär att de tar steget från klickbenägna sällangooglare till klickobenägna toppgooglare?

Om vi kommer fram till att en minoritet står för många sökningar och är återkommande användare så innebär det att Google Scholar borde ha mer av de avancerade funktioner som vanliga referensdatabaser har, till exempel PubMed. Det kan vara kontraproduktivt att ständigt bli utvärderad som en dålig forskningssöktjänst för att man vägrar lägga till avancerade sökfunktioner. Jag tänkar bland annat på allt negativt professor Peter Jacso skrivit om Google Scholar och som jag antar på olika sätt åtminstone delvis spridit sig till bibliotekariekåren. Don’t underestimate the power of the power user’s!

Hade vägarna förbi Stockholm igår onsdag 28 november och passade på att lyssna på ett frukostseminarium anordnat av Tidningsstatistik på restaurang Grodan, sveavägen 9, där TS och tre av fyra TS-reviderade företag deltog, nämligen Relevant Traffic, Jajja och iProspect. Jag har tidigare kritiserat denna revision här på Internetbrus, eftersom jag inte tycker det är trovärdigt att SEO-företagen betalar pengar till TS för att bli reviderade och dessutom sitter med i deras arbetsgrupp för att utarbeta revisionskriterier.

Visst, för att kolla upp det TS kallar “kundpolicy, trafikstatistik, transparens av inköpspriser (sponsrade länkar)” kan det väl duga med TS precis som TS genom åren använts för att granska tidningarnas upplagor. Men när det gäller att sätta upp kriterier för blackhat SEO, spamdexing, manipulering, spamming, SEO-skojeri, fuloptimering eller vad man vill kalla det behöver vi något mer oberoende än TS. Som det är nu blir det de stora med pengar som betalar för att bli reviderade och får någon slags kvalitetsstämpel vilket i grunden är en bra tanke, men hur bra koll har TS? Kollar de mer regelbundet vad de reviderade företagen gör? De besöker företagen och intervjuar de etc, men har de koll på vad som händer därute på träfflistorna? Känner de till att Jajja precis som Google gett upphov till ett nytt verb? Det är bara googla jajjad så får ni se.

Intressant var att Jajjas vd Mattias Kellquist sa att “Google är en stor länkfarm”. Hmmm… En länkfarm är en länkfarm är en länkfarm, dvs. en webbkatalog i förklädnad. Enbart skapad för att skapa mer länkkraft till kunder. Namnet i sig beskriver en i mina ögon icke acceptabel metod. Wikipedia skriver:
“A link farm is a form of spamming the index of a search engine…”

Håller ni inte med är det ju bara att gå in på Wikipedia och ändra texten så får ni se om ni får på båten;-)

TS sa också att de inte sysslar med certifiering utan revision. Kanske är det just certifiering som behövs för de som vill ha en renare bransch och inte någon lam revision. Visst, certifiering är mer krävande. Det pratas också i branschen om den gråzon som finns vad gäller otillåtna metoder. En grund att stå på är ju sökmotorernas egna regler men förutom detta. I mina ögon är inte gråzonen så stor och otydlig som många hävdar. Gråzonen är ofta ett svepskäl. Gör de det här så gör vi det här och i efterhand skyller man på en gråzon. Använder man bara sin vanliga moral (och läser sökmotorernas regler) är det nog ganska tydligt vad som är fuloptimeirng och inte. Gråzonen blir genast mycket mindre.

Sen är det ju detta med hur SEO-företagen ska ta betalt. Förvånande nog var de absolut positiva i panelen till att kompetensen byggs upp i företagen. Särskilt Jajjas vd sa att de jobbar mycket med att vara nära kunden och bygga upp kompetensen inom huset. Även om panelen hävdade att tid är pengar och många kunder vill köpa tjänsten istället.

På en fråga från publiken svarade Jajja att man debiterade enligt modellen sökresultat-baserat. Om den optimerade sidan vandrat uppåt i träfflistan tar man betalat för det. Jaha, på vissa överenskomna nyckelord och fraser då? Hur kan man vara säker på att vandringen uppåt beror på optimeringen? Den kvalitativa trafiken som innebär någon form av avslut sker ju inte alltid på de nyckelord och fraser som man tror. Tycker nog att modellen Agent Interactive numer använder som de kallar resultatbaserad sökmotoroptimering där man mäter avslut är mer tydlig för kunden än Jajjas. Getupdated har något liknande som de kallar Pay-per-action.

I vanlig ordning påstod panelen också att traditionellt SEO-skojeri inte längre existerar. Sökmotorerna ser igenom detta. För ganska exakt ett år sedan upptäckte jag en i vanlig klassisk manipulering med små vita bokstäver (på vit bakgrund) i Yahoo. På Nikke Index kan man läsa om de senaste i raden av SEO-skojare och i Norge finns bloggen SEO spam cops som skriver på engelska.

Relevant Traffics VD Filip Scheja, som är vältalig och tydlig, frågade efteråt om jag uppskattade formen frukostseminarium. Visst, absolut, men lite mer hetta i debatten med mer kritiska röster hade ju varit en fördel. TS Charlotte Thür är väl kanske inte den mest neutrala moderatorn i detta fall. Det är ett problem när SEO-företag och SEO-knåpare inte kan föra en konstruktiv och kritisk debatt, när risken för stämning alltid hänger över den som på något sätt har en förtjänst från SEO hittar fuloptimering hos någon aktör. Jag tänker särskilt på Mediaanalys stämning av Nikke Lindqvist.

“Images becomes hyperlinks”, säger Nikolaj Nyholm, CEO på svenska Polar Rose, intervjuad i podcasten What’s Next av Tomas Wennström. Polar Rose sysslar med ansiktsigenkänning och använder sig både av användarnas taggningar och av egna algoritmer. Ni som är återkommande läsare har redan läst en hel del om Polar Rose här på Internetbrus.

Polar Rose har betatestare, japp jag är en av dom, som installerat ett tillägg i Firefox som känner igen bilder av ansikten. Med hjälp av detta tillägg kan man skriva in namnet på den som förekommer på bilden, om man nu vet det. Annars får man också förslag.

I intervjun disktureras Google Image Labeler som har likheter med Polar Rose Firefox-tillägg. Nikolaj nämner också att Googles bildsökning i det avancerade sökformuläret tillåter en avangränsning till ansikten och Tomas Wennström frågar därför följdaktligen om Nikolaj tror att Polar Rose verkligen har något att eget komma med i den internationella konkurrensen på bildsök. Jag tror definitivt att vi har en konkurrenskraftig lösning, svarar Nikolaj. Ja, annars skulle han väl inte satsa på Polar Rose.

Nikolaj Nyholm menar också att Flickr är på väg att blir den mest viktiga resursen för forskning och utveckling kring datorseende (eng. computer vision). I intervjun nämns projektet Photosynth från Microsoft Labs som gjorts i samarbete med University of Washington där man skapad 3D-modeller av bilder.

Avslutningsvis kommer de också in på frågan om integritet (eng. privacy) och Nikolaj tror bland annat att intigritetsfrågor måste lösas med en “black list” kontrollerad av en tredje part. Nyholm säger också apropå den nya synen på integritet: “Memory will not be for two weeks after, it will be two decades…”

What’s Next är en svensk podcast som publicerar intervjuer kring ämnen som web 2.0, nya medier, startups, trender och nätentrepenörer. Intervjuerna är ibland på svenska och ibland på engelska. Några gånger per månad hålls paneldiskussioner om nyheter och nya trender inom teknikområdet med svenskt perspektiv. Tomas Wennström är nätentreprenör och står bakom den specialiserade metasöktjänsten Hittarecept.se. Apropå integritet kan ni kolla på Tomas förehavanden på hans Jaiku-konto.

Den svenska tidskriften Fornvännen har slagit upp portarna till en digital upplaga som täcker åren 1906-2005. Projektet att skanna in alla artiklar (ca 3000) som publicerats i tidskriften initierades efter hundraårsjubiléet häromåret. Bakom projektet står Riksantikvarieämbetet och Vitterhetsakademiens bibliotek och själva skanningen har utförts av MediaKonverteringsCentrum (MKC) i Fränsta. Fulltexten är i PDF-format och varje artikel är en egen fil som man kan ladda ner. MKC har också stått för att köra de inskannade artiklarna i OCR-progam för att göra själva texten sökbar. Sökmotorn är SiteSeeker Remote från svenska Euroling. Det finns många sökfunktioner och stavar man fel får man bra med hjälp. Är man det minsta intresserad av arkeologi, runologi, kulturminnesvård, medeltidsforskning och angränsande ämnen får man inte missa Fornvännens digitala upplaga.

På årets SIME-gala fick Hitta.se pris för Best internet strategy och Polar Rose för best technical innovation. SIME anordnar varje år sedan 1996 en konferens där man belönar belönar framgångsrika internetföretag i Skandinavien och Finland.

Motiveringen för valet av Hitta.se lyder:
“Genom att behålla enkelheten och fokusera på användarvänlighet har detta företags strategi nåt fram till ett vinnande koncept inom kraftigt konkurrensutsatt område. På kort tid har de övertagit postionen som nummer ett i Sverige inom sitt område”.

Motiveringen för valet av Polar Rose lyder:
“Hur känner du igen ett bekant ansikte i en folkmassa? Det som är intiutivt för det mänskliga ögat har inte varit enkelt för datorn. Vinnaren kombinerar den senaste tekniken inom datorseende med en sista finslipning genom feedback från människor”.

Det är bara att gratulera Hitta och Polar Rose som är värda att belönas.

Men vem fick SIME grand prize? Google, vem annars. Måste betyda att de fick det för sina insatser i Skandinavien och Finland då. Jag kan inte påstå att jag tycker Google har fokuserat särskilt mycket på den skandinaviska marknaden, vilket Schibsted med Sesam har gjort, även om de inte nått så långt ännu och har ekonomiska problem. Google står ohotade med andra ord, särksilt sedan Yahoo mer eller mindre gav upp den skandinaviska markanden för ett antal år sedan.

På SIME TV kan du se mer från konferensen.

MIT (Massachusetts Institute of Technology ) i Boston har med taligenkänning (eng. speech recognition) skapat en sökmotor under namnet Lecture Browser som indexerar tal i föreläsningar. En sökning på ordet linux och kategorin Technology and Innovation ger tre träffar. Bland annat föreläsningen The Future of Work av Thomas Malone. Där kan man se när han säger ordet linux och spela upp just det partiet.

Cirka 200 föreläsningar har indexerats från MIT World och MIT OpenCourseWare. Tjänsten har utvecklats av Spoken Language Systems Group at the MIT Computer Science och Artificial Intelligence Laboratory. Lecture Browser leds av Regina Barzilay och James Glass.

Sökfunktionen på MIT World är inte särskilt avancerad. Man kan begränsa till ett visst antal ämnesområden och även efter institution/enhet etc. Med Lecture Browser är det meningen att man ska kunna söka djupare på ord som nämns i föreläsning och därigenom förbättra sökmöjligheterna. Ambitionen är att man i framtiden ska kunna lansera en funktion för automatisk textsammanfattning också. Läs mer om Lecture Browser i MIT News.

Android är en mobil platform baserad på Linux som utvecklas av Open Handset Alliance där Google är en av de drivande medlemmarna. Nu har Google släppt en SDK för Android och erbjuder 10 miljoner USD till de som utvecklar de bästa Android-applikationerna.

Utvecklingen av applikationer för Android kan du följa på deras blogg Android Developers Blog.

Se också videon med Googles Sergey Brin där han presenterar utmaningen om bästa Android-applikationer och hör Steve Horowitz dementera existensen av Gphone.

Den franska sökmotorn för barn som kallar sig Babygo har funnits i ungefär ett år och lanserade förra veckan en ny version. Utmärkande för Babygo är att den hävdar att det inte finns något innehåll i sökmotorindexet som inte lämpar sig för barn. Man skriver att hela de webbplatser som Babygo har indexerat har genomsökts och befunnits barnsäkra. Det är ju svårt att lämna sådana här garantier men det är en lovvärd ambition.

Babygo är som sagt fransk och något engelskt gränssnitt finns inte än. Man kan få fem olika sorters träffar: vanliga webbsidor, bilder, spelrelaterade träffar (Jeux), bilder som ska färgläggas (Coloriages) och böcker (Livres). De två sistnämnda tycker jag funkade sisådär men några roliga svartvita bilder att färglägga hittade jag i alla fall. Däremot fick jag upp samma barnböcker hela tiden. Man kan om man vill begränsa sina sökning till franska sidor eller till definitioner och synonymer. Det sistnämnda fungerade bra men jag kunde inte lista ut vilket eller vilka lexikon som använts.

En praktisk nyhet är att man kan få ett verb böjt i alla möjliga former genom att klicka på ikonen Conjugasion. Om man skulle till äventyrs tveka… En liten miniräknare har man också inkluderat. Grafiken är tilltalande och träfflistorna är lättlästa och man får också ett ordmoln (nuage des mots) med likartade sökord. En annan bra nyhet är funktionen Auto-Suggest som gör att man får förslag på sökuttryck redan medan man skriver i sökrutan. Till sist ska sägas att Babygo erbjuder cachade kopior och har gruppering av alla träffar från samma webbplats. Allt som allt en trevlig sökmotor med ett modernt gränssnitt som gärna får komma i en svensk version.

Paul Heymann, Georgia Koutrika, Hector Garcia-Molina vid Stanford University i USA har skrivit preprintartikeln “Can Social Bookmarking Improve Web Search?” [PDF], där man utvärderat den sociala bokmärkestjänsten Del.icio.us för att se om datan kan användas för att förbättra webbsökning.

I analysen har man de senaste åren samlat ihop 40 miljoner bokmärken från just Del.icio.us av existerande 115 miljoner. Särskilt har man tittat på de taggar som används och sett att taggar finns i 50% av alla sidor som annoterats och enbart i 20% av fallen existerar de inte i sidtexten, i texten på sidan från en inkommande länk eller i texten på en sida från en utgående länk. De konstaterar att sociala bokmärkestjänster kan bidra med data som inte finns via andra resurser, men att datan inte är av den storlek och mångfald av taggar som skulle kunna betyda betydande förbättring av webbsökningen. Slutsatsen är också att taggarna överraskande i de flesta fall var både relevanta och objektiva.

Intressant trots allt är att taggarna i viss omfattning (20%) ändå inte motsvarar de ord som finns i närliggande text. Det visar ändå på betydelsen av människors taggning och även professionell ämnesordsindexering för att förbättra informationssökningen. Om det i majoriteten av dessa 20% av fallen är bra beskrivande taggar, som de påstår, visar studien på att en text kan behandla ett ämne utan att de naturliga sökorden finns med. Inget frapperande, men ändå viktigt att konstatera.

Låt säga att man vill ha något om Tyskland men ordet Tyskland används aldrig på ett relevant dokument men däremot Stuttgart och Schwarzwald och bratwurst och tyskar. Om en människa, i detta fall en användare av Del.icio.us eller en bibliotekarie som bygger upp en databas, ser på dokumentet och ser att det handlar om Tyskland i bredare bemärkelse, förutom Stuttgart etc., kan de sätta dit ämnesordet Tyskland och vips blir det sökbart på ordet Tyskland.

Det visar på problematiken mellan fritext- och ämnesordssökning. Ta som exempel en medicinsk välstrukturerad referensdatabas som PubMed. I en fritextsökning (om vi skulle avaktivera mappningen som sker mot MeSH-termarna dvs. ämnesorden) kan de ord som används av användaren kanske inte existera i titel eller abstract men däremot i de ämnesord bibliotekarien lagt dit. (Men på samma sätt kan även ord som inte förekommer som ämnesord användas i titel och abstract och samtidigt vara sökord användaren skulle använda i vissa sökfrågor, men det är ett annat spår). Ämnesord och övrig text kompletterar varandra i informationssökningen. Om detta finns naturligtvis mycket skrivet i biblioteks- och informationsvetenskapen. Ett av många exempel är “Bibliographic database access using free-text and controlled vocabulary” av Jaques Savoy.

Google byggger inte upp sitt index utifrån ämnesord (förutom i den mån de förmodligen tar viss hänsyn till folksonomies i bl a del.icio.us och bloggar), vilket också är ogörligt på så stora mängder ostrukturerad information. Regelrätta ämnesord existerar helt enkelt inte på webbsidor. Google lyckas ändå presentera i de flesta fall åtminstone nån relevant träff eller så pass många träffar som en användare orkar bläddra och skrolla igenom. Det är dock svårt att veta vilka relevanta träffar som skulle ha kunnat finnas där om taggar och ämnesord användes mer konsekvent.

I Google vet man vad man får men sällan vad man också hade kunnat få ifall……. För många användare (därav Googles succé) är det naturligt inget problem. Det man inte vet om mår man inte dåligt av, som det brukar heta. Däremot för den användare som vill skrapa igenom ett område mer ordentligt kan det vara förödande. Strukturerade databaser kommer därför i överskådlig framtid att fylla sin roll. Det gäller bara att hålla fram dom i våran googlifierade värld. Kanske kan ändå folksonomies i framtiden tillsammans med professionell ämnesordsindexering bidra till förbättrad webbsökning. Eller som Heymann et al skriver:

“All is not doom and gloom however. Specifically, if social bookmarking continues to grow at the rate it has over the past several years (rather than the past several months) then it will rapidly reach the scale of the current web./—/We believe that the challenges outlined in this paper can be met in the future, but only time will tell”.

De skriver också i slutet:

Another approach might be to have domain-specific sites (e.g., photography) which might have
higher quality tags due to the shared context of the users.

Flickr är väl ett exempel men också Polar Rose är ett annat sätt att ta hjälp av både det maskinella algoritmiska och “wisdom of the crowds”-taggning.

En färsk söktjänst från Myndigheten för skolutveckling (MSU) har döpts till Spindeln. Det var länge sedan jag såg ett så ambitiöst försök till en specialiserad sökmotor från det offentliga. Det är fritt fram att lägga till söktjänsten Spindeln på sin egen webbsida.

Spindeln lanserades vid Skolforum förra veckan och har utvecklats vid Institutionen för interaktiva medier och lärande, Umeå universitet. Så här beskrivs den på MSU:s webbplats:

Spindeln är en söktjänst för elever och lärare. Tanken med den är att det ska bli lätt att söka och hitta digitalt material för skolarbete.

På sidan som ska beskriva Spindeln och tekniken bakom står det:

Spindeln är en mäklartjänst för federerad sökning i olika arkiv. Det bygger på en teknik som innebär att sökningar sker direkt i flera olika arkiv. Dessa arkiv ingår i ett nätverk av arkiv som innehåller digitala lärresurser. Det kan vara allt från hela läromedel till enkla bilder, ljud och texter.

Man lovar också bra träffsäkerhet:

Alla resurser är beskrivna och kategoriserade på ett enhetligt sätt vilket gör att träffsäkerheten blir bra.

Det är aldrig helt rättvist att utvärdera en söktjänst utifrån några slumpmässiga sökfrågor men det ger i varje fall en fingervisning. En sökning på Tornedalen historia ger två träffar. Klickar man på första träffen hamnar man i Kulturnäts webbkatalog som pekar till Tornedalens bibliotek och andra träffen i SUNET:s webbkatalog under kategori offentlig förvaltning/kommuner pekar till Pajala kommun. Sökorden tornedalen och historia förekommer långt ifrån varandra i dokumenten och träffarna blir rätt meningslösa.

En sökning på matematik lågstadiet ger en träff på en sida från Tyska Ambassaden som handlar om Tyskland för elever. Varken ordet matematik eller lågstadiet förekommer på sidan. Sidan har antagligen märkts upp av Spindeln med dessa sökord. Sidan blandar dessutom tyska och svenska.

I det avancerade sökformuläret som heter Sök på flera sätt kan man välja att begränsa sin sökning. Man kan begränsa efter ämne, ålder, språk, typ av resurs. Intressant är att man valt bloggar och wiki som resurs här. Svarstiden är tyvärr bedrövlig och det står dessutom förvirrande medan man väntar tålmodigt: “0 sökträffar. Väntar på resultat!” Ibland tar det så lång tid att det inte är värt att vänta. Därfär söker jag på ordet och samt begränsning till wiki. Det ger 2049 träffar och märkliga träffar från bland annat Rymdforum och Bup.nu och Web4health. Och var är wikisarna?

Det blir så många konstiga träffar att det inte finns plats eller ork att redogöra för alla här. Man kan undra hur man valt ut webbplatser också? Finns någon slags värdering av informationen när man inte har någon stark algoritm som PageRank som kan göra det? Hittar ingen information som beskriver det mer tydligt.

Det tyngsta argumentet till Spindelns existens låter så här:

Digitala resurser som till exempel bilder, texter och filmer lagras ofta i digitala arkiv eller databaser. Många av dessa innehåller material som inte går att söka med vanliga sökmotorer. Vissa arkiv fungerar dessutom så att det inte går att hitta enskilda resurser. Man hittar bara arkivet. Sökningen sker i flera olika leverantörers arkiv men är begränsad till de arkiv som innehåller material för skolarbete. Sådana arkiv är till exempel Utbildningsradions mediearkiv Länkskafferiets arkiv och Multimediabyråns bildarkiv.

Intention är helt rätt eftersom bra specialiserade sökmotorer många gånger hittar mer än de stora sökmotorerna gör, men det är svårt att utvärdera hur Spindeln lyckas. Men en sökning i Google på site:www.ur.se ger 23.000 träffar. En sökning på ur.se i Spindeln ger 63 träffar. Frågan är om Spindeln verkligen lyckats fylla sin intention här. Finns det sidor som Google inte indexerar på ur.se men som Spindeln indexerar? Länksskafferiets arkiv nämns också. Att kalla Länkskafferiet som är en webbkatalog för arkiv är tveksamt. Att indexera webbkataloger rakt av (se tidigare exemplet med Kulturnät Sverige och Sunet:s webbkatalog) ger oftast inget mervärde, oftare bara förrvirrade svar om man dessutom inte fixar till det i relevansalgoritmen.

Idag finns ju Swicki-tjänster som Google Co-op där man kan skapa egna specialiserade söktjänster. Så frågan är, med tanke på hur Spindeln funkar just nu, om man skulle lyckas bättre om man jobbade fram en liknande tjänst med Google Co-op? Det är ändå kul med sådana här initiativ från det offentliga och jag stödjer försöket, men Spindeln har mycket att fila på om man man inte vill gå samma väg som Safari gjorde en gång i tiden.

Safari var en specialiserad söktjänst från högskoleverket. Redan november 1996 fick Högskoleverket (HSV) regeringens uppdrag att skapa:”…ett nationellt söksystem för lärosätenas Internet-baserade forskningsinformation”. Intentionerna från regeringen lät på följande sätt:

”Utgångspunkten vid utformningen av systemet skall vara att allmänhet, skolor och andra utbildningsinstitutioner har intresse av att såväl orientera sig allmänt om forskning som att finna vägar att skaffa specifi k information om olika forskningsområden.”

En utvärdering av Safari skrevs av Carl Jacobsson och Sara Billfalk 2002 där kan man läsa bland annat följande slutsats:

“Det är naturligtvis en tilltalande tanke att på nationell nivå ge en bred allmänhet tillgång till universitetens och högskolornas samlade Internetbaserade utbud av forskningsinformation. Utvärderingen visar dock att SAFARI från fl era olika synpunkter inte fungerar tillfredsställande, att systemet inte används i särskilt stor utsträckning och att det är tämligen kostsamt. Vid överväganden om SAFARI:s framtid fi nns det goda skäl för att koncentrera sig på endast gruppen ”allmänhet/skola”. Målgruppen ”forskarsamhället” är knappast intressant, eftersom forskarna har egna, för dem helt överlägsna internationella informations kanaler, till exempel Medline”.

I Internet Archive kan man se att fram till hösten 2001 fanns Safari på Högskoleverket för att sedan överflyttas till Vetenskapsrådet och idag länkar safari.hsv.se till Forskningen.se som blev dess efterföljare.

Jag hittar också en annan mycket intressant utvikning i rapporten med tanke på att jag själv under en längre tid pläderat för (i min a föreläsningar) att NE borde läggas ut fritt på Internet:

Kostnaden för att få Nationalencyklopedin att lägga ut en del av sitt material på nätet, och därmed göra det gratis tillgängligt för alla, är inte känd och behöver självfallet undersökas. Det kan dock hävdas att Nationalencyklopedin skulle få en mycket effektiv reklam för att sälja hela verket.

Att lägga ut NE gratis för sökmotorerna vore en kunskapsrevolution för skolan och dess elever utan motstycke.