Förra veckan spreds nyheten att efter bokmässan i Paris (som inleddes i fredags) skulle den franska boksöktjänsten Gallica 2 visas för världen. Det var den franska kulturministern Christine Albanel som spred denna spännande nyhet. Gallica 2 är ett boksökprojekt som huvudsakligen tillgängliggör inskannade böcker från det franska nationalbiblioteket. 60 000 titlar ska det vara tal om men när alla dessa blir tillgängliga vet jag inte.
Det känns roligt att äntligen se något i drift från de europeiska inskanningsinitiativen som tog fart efter att Google Book Search dykt upp. Särskilt från franska nationalbiblioteket då deras tidigare ordförande Jean-Noel Jeanneney var särskilt framträdande i polemiken mot Google. För exakt tre år sedan idag skrev vi om president Chiracs önskan att se en europeisk (läs fransk) motsvarighet till Google Book Search och nu har den alltså gått i uppfyllelse.
I Gallica 2 finns både dokument som tillhör kulturarvet och sådana som är upphovsrättskyddade. Man kan söka antingen i en enkel sökruta eller använda det avancerade sökformuläret. I det senare finns det många sökval och begränsningar att göra som författare, titel, ISBN, innehållsförteckning, språk, ämne, dokumenttyp, samling, tillgänglighet. Träffarna kan sorteras efter relevans, datum stigande eller fallande, författare och titel. Vet man inte vad man ska söka efter kan man bläddra sig fram med hjälp av ämnen. Klicka då på Themes under Explore från startsidan. På det sättet hittade jag René Descartes Musicae Compendium från 1695 i fulltext t.ex.
Söker man på Jules Verne i Gallica 2 får man 51 träffar och kan titta på tidiga utgåvor av den kände författarens verk. Här har vi titelbladet till vad jag tror är förstautgåvan av Jorden runt på 80 dagar. Förutom att titta på böckerna i webbläsaren kan man ladda ner dem i pdf-format och spara dem eller skriva ut. Jag förutsätter att det inte går med det upphovsrättskyddade materialet. Slutligen ska det sägas att själva inskanningarna är av blandad kvalitet. Vissa är utomordentligt bra medan andra är mer svårläsliga.
Hei Lars og Lars. Spennende med Frankrike, men når det gjelder innledninga om “en europeisk (läs fransk) motsvarighet till Google Book Search och nu har den alltså gått i uppfyllelse”, så er det grunn til å nyansere. Jeg siterer meg sjøl i en artikkel jeg skrev i det norske Bibliotekforum nr 2/08 (det er på NYnorsk, men det ligger jo spåkhistorisk nærmere svensk enn norsk-dansken!):
“Kva skjer då i europeiske bibliotek, ut over at Katalonias nasjonalbibliotek og fire universitetsbibliotek, blant anna Oxford, låner ut bøker for skanning hos Google? Trass i tilrådingane frå EU ligg ikkje dei typiske målsetjingane på meir enn 1-2 prosent av dei nasjonale trykte samlingane. Også nøkterne observatørar, til dømes den danske nasjonalbibliotekaren, Erland Kolding Nielsen, trur EU sitt program for nasjonalbiblioteka, European Digital Library, vil nå det samla målet på 12 millionar digitaliserte filer innan 2012, men her er stort og smått rekna med; frå enkelte brev og fotografi til tjukke bøker.
Nasjonalbiblioteka får lite ekstra pengar til dette, og ting skjer ikkje alltid veldig systematisk. Høgst prioritert er rimelegvis nasjonalklenodia; det unike, sjeldne og mykje etterspurte som derfor også er utsett for størst slitasje. Mykje handlar om gamle aviser, då dei har det aller dårlegaste papiret. Det er stort sett berre i Noreg og Frankrike at nasjonalbiblioteka verkeleg vil massedigitalisere og innlemme også den opphavsrettsleg verna og aktuelle bokproduksjonen.
Vidare er ein ennå ikkje i mål med standardar for digitalisering. Programvare og brukargrensesnitt varierer. Og metodar for langtids vedlikehald av filene er ein evig debatt. Her omgår bl.a. Finland problemet ved å halde fram med mikrofilming av aviser og tidsskrift, rett nok med ein mykje betre film enn den vanlege; ein som vil tole normal lagring i fem hundre år og der ein kan skanne rett frå filmen, både når den første og nye, framtidige standardar er på plass.
Sjølv om mange framleis trur Europa er på digi-offensiven mot dei fæle yankeeane, må EU sin innsats kallast ein flopp. Det er kjem inga EU-støtte til nasjonal digitalisering, berre 2.1 millionar Euro til ein felles nettportal for digitalt innhald.
Men EU har også gjeve 2 millionar Euro til eit prosjekt dei meiner vil tilgjengeleggjere den ”mellomgamle”, men likevel delvis interessante litteraturen der vernetida er gått ut. Likevel er prosjektet Digitisation-on-Demand (DOD) og den tilhøyrande publikumstenesta Ebooks on Demand (EoD) eit påfallande tafatt ”svar” på utmaninga frå Google, om det var det som var meininga. Konseptet går ut på at enkeltvise tingingar frå publikum av titlar i nettkatalogen til dei deltakande biblioteka (i prosjektperioden 13 bibliotek i 8 land, men ingen norske) blir digitalisert lokalt. Mot ein omtrentleg kostpris (eksempelvis i det danske nasjonalbiblioteket 650 DKK for ei 300 siders bok; men prisane kan variere mykje mellom biblioteka) får ”lånaren” tilsendt ei pdf-fil med e-post, til odel og eige. Men samtidig inngår fila i eit elektronisk fellesbibliotek, der ho blir gratis for alle, via ein portal som snart er på plass. EoD koordinerast av biblioteket ved universitetet i Innsbruck.
EoD kan verke tilforlateleg ved første augekast. Men dette blir for det første inga massedigitalisering å snakke om. Google vil vere i mål med det gratis tilbodet for desse hundreåra (f.o.m. år 1500 t.o.m. år 1900) lenge før EoD er halvvegs! Og sjølv om bruken blir liten, vil berre eksistensen av EoD-tilbodet bli ei sovepute for statar og nasjonalbibliotek og kan stoppe planar om systematisk digitalisering. Samtidig: Her er altså marknaden einaste prinsipp for samlingsutvikling. Basen vil spegle interessene til dei som kan ta seg råd. Og kva med gratisprinsippet? På eit tysk nettforum tok ein kritisk bibliotekar i bruk ei meir vanleg tyding av akronymet EOD for å karakterisere tenesta: End Of Discussion!”
I tillegg går det nå fram av en EU-plan at OPS, offentleg-privat samarbeid, blir EU sin hovudmodell for digitalisering. Det kan også se ut som at det er OK for EU at materiale som er falt i det fri blir del av en betalingstjeneste: British Library samarbeider der med et privat firma om å skanne aviser (tidninger) fra 1800-tallet, som en betalingtjeneste.
http://tinyurl.com/2ju3y8 (se nyhet fra 14 January 2008 - Public Private Partnerships).
mars 26th, 2008 at 22:41