Vid den årliga generalförsamlingen av International Press Institute (IPI) i Edinburgh i början av veckan togs frågan om Kinas medielandskap upp. Internetcensuren i Kina har ju även behandlats av det amerikanska representanthuset i år efter alla skriverier om Microsofts raderande av Antis blogg och lanserandet av den kinesiska censurerade versionen av Google i början av året. IPI antog i Edinburgh bl.a. en resolution där man uppmanar de kinesiska myndigheterna att upphöra med sin allomfattande censur av Internet, fängslande av journalister och cyber-dissidenter och som man uttrycker det:

“remove all restrictions that discourage an open and free media environment in the country.”

Att denna resolution skulle få önskad effekt är tyvärr ytterst osannolikt men det är ändå en viktig markering av IPI. En annan formulering från resolutionen är:

“The Chinese government is working closely with Western companies eager to enter the lucrative Chinese technology market to develop software that prevents Chinese citizens from accessing information on human rights and democracy. Those companies should not cooperate with censorship and should not supply information about users that can be used to prosecute journalists.”

Denna passus är relevant för ämnet för denna blogg eftersom den på olika sätt implicerar företagen som står bakom de tre största globala sökmotorerna idag - Google, Yahoo och Microsoft.

Den dominerande kinesiska sökmotorn Baidu har lanserat en webbencyklopedi kallad Baidupedia. Namnet skall naturligtvis påminna om Wikipedia men uppenbarligen finns det skillnader i projekten. Enligt källor som FT, AFP, BBC och NewScientist ska det visserligen vara möjligt att som frivillig anmäla sig och skriva artiklar i Baidupedia men alla texter passerar genom ett filter där det kollas att de inte innehåller något som inte passar sig. NewScientist räknar upp följande som inte går för sig: “malicious evaluation of the current national system”, “attacks on government institutions”, “the promotion of a dispirited or negative view of life”. Man kan fråga sig vad som kan stoppas in under den sistnämnda formuleringen.

Generellt sett är det naturligtvis inget fel med en Wikipedia-liknande encyklopedi i Kina. Att de som ansvarar för tjänsten måste bedriva självcensur är inget konstigt, det måste alla som tillhandahåller tjänster via Internet i Kina. Därför reagerar åtminstone jag mer på att man ska ha “lånat” en hel del material från Wikipedia. I en artikel från den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua bemöter en av cheferna på Baidu kritiken angående lånen med orden:

“the sharing of information is instrumental in the development and the continuity of knowledge.”

Will Moss, den västerländske bloggaren som kallar sig ImageThief, kommenterar mycket träffande:

“But usually the small matter of attribution is also considered important. If they’re unclear on the concept, perhaps they can look it up in an encyclopedia.”

Fast inte i Wikipedia förstås för den är blockerad i Kina sedan förra året.

Mark Meiss och Filippo Menczer vid Indiana University School of Informatics har utvecklat en slags söktjänst som jämför sökträffar från Google och Yahoo som de ter sig inifrån fyra olika länder. Söktjänsten kallas CenSEARCHip och av namnet förstår man att avsikten är att kunna studera Internetcensur i aktion. De fyra länderna är USA, Frankrike, Tyskland och inte helt oväntat Kina. Det går till så att man fyller i ett sökuttryck och väljer två länder i rullgardinsmenyerna. Man kan också välja antingen vanlig webbsökning eller bildsökning. Resultaten av jämförelserna presenteras för webbsökning som en slags tablå över särskilt frekventa ord som är unika för träffarna inifrån respektive land. Ett använbart sökord kan ju t.ex. vara democracy med val av USA och Kina.

Det här verkyget lanserades förra månaden och att det dyker upp just nu torde väl vara den tilltagande debatten om Internetcensur och särskilt den filtrerade kinesiska versionen av Google. Redan i februari skapade OpenNet Initiative ett liknande verktyg kallat Google China Search Comparison för att specifikt jämföra träffarna från Google.com och Google.cn. Med detta får man se själva träfflistorna från de två länderna.

I förra veckan pågick samtidigt som våra KU-förhör en utfrågning i den amerikanska kongressen om fyra ledande IT-företags aktiviteter i Kina. Företagen ifråga var Google, Yahoo, Microsoft och Cisco och det var representanthusets kommitté för internationella relationer som kallade till hearing. Titeln på denna var The Internet in China: A Tool for Freedom or Suppression? och den ägde alltså rum den 15 februari. För de som är intresserade finns en streamad videoinspelning av hearingen men den är över sju timmar lång. Det har ännu inte kommit några transkriptioner av vad som sades i html eller pdf men det lär dyka upp senare. Däremot finns de fyra IT-företagens skriftliga uttalanden i Kina-frågan i form av PDF-filer och dessa är bara ett tiotal sidor långa var.

Googles vittnesbörd döljer sig under länktexten Elliot Schrage som är namnet på företagets Vice president of global communications and public affairs. I texten försöker Schrage förklara och motivera Googles agerande. Huvudtesen som framförs är att hellre en censurerad men väl fungerande, snabb och lättillgänglig version av Google i Kina än ingen alls. Detta kan diskuteras och människorättsorganisationer menar å sin sida att det inte alls håller medan en hel del Internetanvändare i Kina tycker som Google. Rebecca MacKinnon på Global Voices Online har mängder av länkar till kommentarer i massmedier och kinesiska bloggar i sin egen blogg Rconversations.

Microsofts vittnesbörd i sin tur finns under länktexten Jack Krumholtz och förtjänar också att läsas. I denna redogör Krumholtz för de nya riktlinjer som Microsoft har skapat för sin bloggtjänst MSN Spaces. Dessa utarbetades med anledning av reaktionerna på att Microsoft på kinesiska myndigheters begäran utan förvarning raderade bloggen som skrevs av den kinesiske bloggaren med pseudonymen Michael Anti. I texten tycks Microsoft faktiskt erkänna att det man gjorde visserligen kanske inte gick att undvika men att det inte skulle skett på det sätt som det gjorde.

Cisco i sin tur framhärdar i sin ståndpunkt att vad kunderna använder deras routrar till kan de inte förväntas vare sig kontrollera eller kunna påverka. Yahoo är det företag som har stått för det värsta beteendet i Kina då de vid två tillfällen har uppgivit namn på kinesiska medborgare som senare fängslats. Deras försvar är därför svårare att svälja. Generellt sett kan man väl säga att visst är det när det kommer till kritan profiten som styr och att inget av företagen därför har råd att mista den kinesiska marknaden. Att detta trots kompromisser som Google och Microsoft gjort i grund och botten gagnar de kinesiska användarna är en mening som uttrycks kraftfullt av ingen mindre än den drabbade bloggaren Michael Anti. Antis öppna brev som kommenterar hearingen, The Freedom of Chinese Netizens Is Not Up To The Americans har översatts från kinesiskan till engelska av Roland Soong som har bloggen EastSouthWestNorth. Men det är säkerligen inte alla kineser som håller med om Antis analys heller. Förutom i det att vad Yahoo gjort är oförlåtligt.

När man söker i den nya censurerade versionen av Google i Kina finns ett meddelande längst ner på träfflistorna som översatt från kinesiska till engelska enligt uppgift betyder:

“In accordance with local law, regulations, and government policies, a portion of search results are not shown.”

Här är några reaktioner på Googles “Eunuch Version”:

Xiao Qiang har översatt två kinesiska bloggares reaktioner - från den kollaborativa bloggen China Digital Times

Nart Villeneuve berättar om hur censuren fungerar i praktiken - från OpenNet Initiatives blogg av deras expert på Internetcensur

Reportrar utan gränser kallar Google hycklare : “a black day for freedom of expression in China”

Amnesty är besvikna på IT-företagen - pressrelease från människorättsorganisationen: “The Internet heralded unfettered access to information in a borderless world. Instead, companies are helping governments build borders to prevent their citizens from accessing information”

Search Engine Watch redaktör Danny Sullivan försöker förstå och förklara - “Google isn’t running for the cover of protecting the user experience by omitting some news sites. It’s flat out saying that the Chinese government wants it to do censoring in news search, web search and other areas and that Google will comply.”

Jeremy Goldkorn på bloggen Danwei tycker att vreden mot Google är missriktad och han är inte ensam bland engelskspråkiga bloggare i HongKong och Kina

Google är inte onda men kanske inte så smarta menar Asiapundit som tror att det kan visa sig ett misstag även ekonomiskt på sikt

Brobloggaren EastSouthWestNorth tycker att det händer viktigare saker i Kina just nu - Roland Soong i HongKong som översätter artiklar i kinesiska medier till engelska menar att det är en “storm outside a tea-cup” (typiskt Soong att inte skriva inside).

Hellre en censurerad Google i Kina än ingen Google säger vissa (som bor i Kina), medan de med höga ideal i västerlandet är upptända av helig vrede. Vad ska man tycka egentligen? Googles eftergift är inte vacker men de är inte ensamma och de som trodde att Google var “the good guys” får väl inse att “it’s only business”. Den amerikanske bloggaren Imagethief som är bosatt i Kina har postat ett inlägg som visserligen har en väl magstark titel - In praise of Google in China - men som har ett tänkvärt citat: Filtering keywords is bad, but it is not in same league as becoming an unwitting tool in the imprisoning of dissidents. Vi som skriver om söktjänster vet att detta anspelar på vad Yahoo! gjorde i fallet med Shi Tao.

Global Voices Rebecca McKinnon har fyra förslag på hur Google ska undvika full kastrering.

Roland Soong får sista ordet. “Whether Google is evil or not means nothing to the Chinese Internet users; that would be an American problem. What matters to the Chinese Internet users is whether google.cn will make a material difference to their Internet experience, one way or the other. So when anyone wants to propose something or the other (like boycotting Google to force them to scrap the google.cn service), please explain why the Chinese Internet users will be better off as a result under your specified criteria”. Soong fortsätter med att peka på blogginlägg som handlar om något som alldeles nyligen har börjat censureras och tillägger ironiskt: “Oh, yes, these are blogs running on the evil MSN Spaces which some people want to shut down in the name of freedom of speech. Think again …”

Det finns nyanser mellan svart och vitt.

Google accepterar att censurera sin kinesiska version av sökmotorn för att få de kinesiska myndigheterna att häva blockeringen av Google på den snabbt växande kinesiska internetmarknaden, skriver BBC.

While removing search results is inconsistent with Google’s mission, providing no information (or a heavily degraded user experience that amounts to no information) is more inconsistent with our mission, säger Google i ett uttalande.

Googles berömda slogan “Don’t be evil” borde kompletteras med “unless it stops the dollar-flow.”

Det här är en ganska smutsig historia tycker jag.

Michael Anti heter egentligen Zhao Ying och är Kinas mest frispråkige bloggare. Först bloggade han hos BlogCity men när de kinesiska brandväggarna började spärra BlogCity gick han över till MSN Spaces. Hans blogg blev mycket uppskattad av en hel del människor och lästes av ganska många kineser. Anti arbetar som översättare och har varit knuten till Washington Post och senast New York Times. Antis goda rykte gjorde att han blev tillfrågad att sitta med i juryn vid tyska Deutsche Welles Best of Blogs-tävling i höstas. I samband med att dagstidningen Beijing News i december fick beskedet att de skulle få en annan ledning gick många av journalisterna ut i strejk. Detta är en mycket ovanlig händelse i Kina och Anti rapporterade om det.

På nyårsafton försvann Antis blogg helt plötsligt från MSN Spaces. Den som surfade till webbadressen fick bara ett felmeddelande. Bloggen hade blivit raderad av Microsoft utan förvarning och Zhao Ying hade inte någon backup. Allt han skrivit var borta.

Hur gick detta till? Ett par dagar in på det nya året bekräftade Microsoft att de hade tagit bort Antis blogg med förklaringen att den berörde politiska frågor och det var inte tillåtet (i Kina).

Reaktionerna blev starka. Den kinesiske bloggpionjären Isaac Mao och den mest kände bloggaren i landet vid sidan av Anti startade en kampanj för att bloggare ska bojkotta MSN Spaces. En bloggare som Roland Soong som skriver den viktiga engelskspråkiga brobloggen EastSouthWestNorth i HongKong uttryckte sin sympati. Xiao Qiang som är huvudredaktör för China Digital Times, den viktigaste alternativa informationskällan om Kina utanför Kina, likaså. T.o.m. Robert Scoble, Microsofts egen überblogger, blev upprörd och erbjöd sig att publicera Antis blogg. Scoble har dock tonat ner sin initiella reaktion mot företaget han jobbar för. Genom Rebecca McKinnon på Global Voices Online nådde nyheten till slut även mainstream media som Pressens Tidning i Sverige (några dagar efter Erik Stattin förstås) och New York Times i USA. I den sistnämndas artikel “Microsoft Shuts Blog’s Site After Complaints by Beijing”, den 5 januari, får man reda på att en källa inom Microsoft uppgivit för New York Times att Antis blogg raderades efter att de kinesiska myndigheterna lämnat in en begäran om detta via MSN-kontoret i Shanghai.

Så då gjorde Microsoft som de blev tillsagda helt enkelt? Det är inte alla som tror på den versionen men Microsoft kan väl inte ha tagit detta initiativ själva? Lite magstarkt i så fall, men de stora amerikanska Internetföretagens undfallenhet för den kinesiska regimens krav är välkänd. Kommer ni ihåg när Yahoo lämnade ut Shi Taos identitet i höstas. Eller i somras när MSN Spaces installerade ett filter som gjorde det omöjligt för kineserna som bloggade hos MSN Spaces att använda t.ex. ordet demokrati i titeln på blogginlägg. Eller Googles egen censur av Google News i Kina. Motiveringen har alltid varit att vi är ett företag som vill driva en verksamhet i Kina och då måste vi följa lagen i det land vi verkar.

Men hur går det ihop? Står inte MSN Spaces servrar i USA? Vilka kinesiska lagar gäller för dem!? Vem var det förresten som förutspådde bloggdöd under 2006, det verkar som att någon tjuvstartade med detta redan på nyårsnatten.

Anti har tillsvidare återupptagit sitt bloggande på BlogCity men där kan kineserna inte läsa honom om de inte använder proxyservrar eller anonymiseringsservrar. Om de hittar några som inte spärrats. Visst finns det men det är bara de som är mer tekniskt bevandrade som har kunskapen att göra det.

Rekommenderad läsning:
Rebecca McKinnon: Microsoft takes down Chinese blogger
Roland Soongs analys på EastSouthWestNorth
Danwei.org: MSN Spaces: blogs for the kindergarten set
NewYork Times: Microsoft Shuts Blog’s Site After Complaints by Beijing
Forbes/AFX: Microsoft faces backlash after site of prominent China blogger is deleted

Reporters without borders (Reportar utan gränser) meddelar att Yahoos Kina-kontor i Hong Kong lämnat ut uppgifter om den kinesiske journalisten Shi Tao och hans användning av sitt e-mailkonto på Yahoo. Shi Tao dömdes 30 april i år till ett tioårigt fängelsestraff med motiveringen att han ”…läckt statshemligheter utanför landet”. Åtalet baserades på ett e-postbrev som Shi Tao skickat till redaktören för en New York-baserad webbplats. Brevet innehöll uppgifter från ett meddelande som de kinesiska myndigheterna skickat ut till Shi Taos nyhetstidning Dangdai Shang Bao (Contemporary Business News) där man varnade journalister för den ”sociala destabilisering” som kunde inträffa när vissa dissidenter återvände till det 15:e firandet till hågkomsten av Tiananmen Square-massakern, dvs. studentdemonstrationerna vid Himmelska fridens torg 1989 i Peking.

Shi Tao erkände att han skickat e-postbrevet men bestred att dokumentet var topphemligt som de kinesiska myndigheterna påstod. Han hålls fortfarande fängslad i Changsha sedan han blev arresterad i staden Taiyuan 24 november 2004. Enligt uppgifter från Dui Hua Foundation (duihua.org), en organisation som jobbar med att dokumentera fall där kineser fängslats för sina politiska åsikter, visar juryns utslag att Yahoo lämnat ut uppgifter från hans personliga e-mailkonto huoyan-1989@yahoo.com.cn som kopplat hans konto till IP-adressen på hans dator.

Yahoo skyller som väntat på att de måste följa den kinesiska lagen och det dokument som de skrev under 2002 som kallas Public Pledge of Self-Regulation and Professional Ethics for China Internet Industry.

Google, Yahoo och Microsoft konkurrerar idag om 103 miljoner Internetanvändare i Kina, vilket innebär att Kina har flest Internetanvändare efter USA. 2003 köpte Yahoo den kinesiska söktjänsten 3721.com för 120 miljoner dollar. Yahoo köpte i augusti 40% av kinesiska Alibaba.com för en miljard dollar. Enligt Reporters without borders, finns inget i de kinesiska lagarna som säger att man måste lämna ut uppgifter från e-mailkonton, däremot är det tydligen ”comme-il-faut” att lämna ut dessa uppgifter om den kinesiske polisen kommer viftande med en stämningsansökan.

Vi har skrivit ett flertal gånger på Internetbrus om censuren i Kina och därför upprepar jag:

”Den gamla sanningen om att staten och kapitalet sitter i samma båt gör sig påmind ännu en gång, men vad hade vi förväntat oss? Det är vi användare som måste säga ifrån på våra bloggar och kanske genom att uppmana till bojkotter”.

Ingen förväntar sig väl att varken Microsoft, Google eller Yahoo ska förändra ett helt lands demokrati, men att agera hantlangare och däremed undergräva demokratisträvan i Kina är avskyvärt. Tänk på det varje gång du använder Yahoo!

Tänk om bara några bråkdelar av alla Yahoo-användare (och gärna andra Internetanvändare) skickar varsitt individuellt e-postbrev till Yahoo där man fördömer Yahoos sätt att fegt hänvisa till kinesisk ”luddig” lagstiftning, meddelar att man tänker bojkotta Yahoo tills Yahoo visar en tydligare strategi än att bara hänvisa till kinesisk lag och avkräver Yahoo ett svar per e-post. Vill man agera ytterligare kan vi hoppas att Amnesty lägger upp en Appeals for action för Shi Tao.

Det finns många exempel där bloggarna spelat en inte obetydlig roll i opinionsbildningen, vilket man bl.a. kan läsa mer om i boken Blog av Hugh Hewitt, som jag främst hänvisar till som källa, inte för att den är särskilt välskriven. En kritisk analys av den boken finns på Sblogg.se under titeln Überbloggaren Hugh Hewitt.

Läs mer om Shi Tao-fallet hos Reports without borders.

Läs mer om Shi Tao-fallet på Committe to protect journalists.

Först var det Yahoo och Google som hjälpte de kinesiska myndigheterna att censurera kinesiska internetanvändare. Näst på tur i censureringsvågen är Microsoft som via sin kinesiska MSN-portal censurerar användare som söker på ord som democracy, freedom eller human rights. Microsofts bloggtjänst MSN spaces stoppar också kinesiska användare som skriver ord som Taiwan independence, demonstration och Dalai Lama. Sedan tidigare är alla kinesiska bloggare tvungna att anmäla sig till kinesiska myndigheter för att få publicera sig, något som alltså även MSN accepterat. MSN lanserade den kinesiska portalen förra månaden som är ett jonit venture med Shanghai Alliance Investment. Nya regler från i år kräver också att alla kinesiska webbplatser måste registreras hos de kinesiska myndigheter innan juni månads utgång, annars stängs de ned. BBC skriver om censureringen och det är intressant att läsa läsarnas kommentarer.

“To ask Microsoft to do otherwise, is to ask it to behave as an ambassador, or an agent of US-foreign policy rather than a business leader and an innovator. It’s not their job to spread democracy”, skriver Steven Guess, Berkeley, California, USA.

Ingen kräver väl att Microsoft tar på sig ansvaret som världsförbättrare, men det är väl knappast Microsofts uppgift att underminera demokratiutvecklingen i Kina heller?

Sökordsfiltrering är naturligtvis en ganska meningslös aktivitet eftersom det alltid går att komma runt sådana banaliteter, t.ex. genom att skapa kodord som de riktiga busarna. Det gör det bara extra patetiskt att Internetjättarna Microsoft, Google och Yahoo ägnar sig åt sådant. Den gamla sanningen om att staten och kapitalet sitter i samma båt gör sig påmind ännu en gång, men vad hade vi förväntat oss? Det är vi användare som måste säga ifrån på våra bloggar och kanske genom att uppmana till bojkotter. Startas det tillräckligt många bloggar i Kina så kanske det till slut är omöjligt att kontrollera alla om man inte väljer att stänga ner Internet helt i Kina.

“The lack of ethics on the part of these companies is extremely worrying. Their management frequently justifies collaboration with Chinese censorship by saying that all they are doing is obeying local legislation”, skriver Reportes without borders på sin webbplats.

När reagerar den svenska biblioteksvärlden som så totalt är beroende av både Microsoft och Google?

Igår publicerades en ny rapport om den censur av Internet som bedrivs av de kinesiska myndigheterna. Rapporten kommer från Open Net Initiative och heter Internet Filtering in China in 2004-2005 och finns tillgänglig i fulltext som PDF-fil. Open Net Initiative är ett samarbete mellan folk från University of Toronto, Harvard Law School och Cambridge-universitetet och dess syfte är att “investigate and challenge state filtration and surveillance practices”.

I texten kan man läsa bland annat om hur Kinas censur av Google’s cache fungerar. Genom att använda elva datorer på fyra olika nät i Kina har gruppen bakom studien kunnat konstatera att det finns en generell spärr mot att komma åt webbadresser med strängen “search?q=cache” vilket gör att man inte kan titta på de cachade dokumenten i Google. Men om man stoppar in ett och-tecken så att det blir “search?&q=cache” tar man sig förbi spärren och kommer åt cachen enl. ONI.

Förutom Google har man undersökt hur filtreringen fungerar i de båda kinesiska söktjänsterna Baidou och Yisou i vilka Google och Yahoo har investerat. Denna oheliga allians har Reportrar utan gränser protesterat emot som vi tidigare skrivit om (se kategorin Censur). Så hur var det då? ONI har kommit fram till att Baidou och Yisou har både ordfilter och har plockat bort vissa webbplatser från träffarna. Bilden är emellertid inte så enkel - vissa av sökningarna misslyckades p.g.a. Kinas generella filter snarare än de två nämnda söktjänsternas egna. Man kunde också komma fram till att Baidou och Yisou uppenbarligen indexerat webbsidor från spärrade webbplatser men inte visade dem i träfflistorna. Om detta berodde på att dessa söktjänster hade sökmotorspindlar installerade utanför Kina eller inte kunde de inte svara på. ONI menar att Internetcensuren i Kina är en komplex väv av filter och begränsningar som opererar på flera olika nivåer.

Rapporten tar också upp hur Kina filtrerar bloggarna i Kina. Tre större bloggsystem studerades - Blogbus, BlogCN och Blogdriver. De båda förstnämnda befanns filtrera ett tjugotal termer var medan Blogdriver filtrerade på hela 350 termer. Använde man de förbjudna termerna gick det inte att skriva färdigt blogginläggen i BlogCN och Blogdriver. Blogbus å sin sida ersatte de “farliga orden” med asterisker. Det gick dock att gå runt de flesta spärrarna genom att dela upp ord med snedstreck och liknande.

Den 58 sidor långa Internet Filtering in China in 2004-2005 är en utomordentligt intressant läsning och rekommenderas verkligen