MP3tunes.com som sedan tidigare blivit stämda av EMI lanserar AutoSynyc. Med AutoSync är det enkelt att flytta musik-filer mellan olika enheter. Vill man synka mellan datorer är det gratis men vill man integrera andra enheter som mobiler så måste man ha ett betalkonto.

Angående stämingen så påstår EMI att MP3tunes tjänst för musiklagring är ett intrång mot upphovsrätten. Michael Robertson och MP3tunes hävdar å sin sida att man på inget sätt kan dela musik mellan varandra i tjänsten och det käver ett unikt användarnamn och lösenord. MP3tunes har motsatt sig stämningen framför allt för att dom anser att det är ett intrång mot individens rättighet att lagra data. Så här skriver VD Michael Robertson i ett mejl utskickat till alla användare:

“…if you don’t have the right to store your own music online then you won’t have the right to store ebooks, videos and other digital products as well. The notion of ownership in the 21st century will evaporate. The idea of ownership is important to me and I want to make sure I have that right and my kids do too”.

I samma mejl vädjar han till användare att upgradera till ett större konto som kostar. Han menar:

“This will not only help us pay for the costs of our service (machines, storage and bandwidth) but a portion will go to cover our legal costs in our case with EMI”.

Man kan tolka det som försäljningstricks eller en chans att stödja frågan om individens rättighet att lagra data. Han uppmanar användare att diskutera frågan med vänner, reportrar, på bloggar. Han förtydligar:

“We don’t promote sharing of music in any manner. We want people to legally acquire their music. But once they do, we think it’s important that you be able to use it how you want for your personal use”.

Michael Robertson är känd internetentreprenör och startade en gång både MP3.com och Lindows.com. Med tanke på Lindows.com som blev stämda av Microsft för varumärkesintrång 2002 så har Michael minst sagt en viss vana vid att hantera detta med att bli stämd.

Läs mer om RIAA och EMI.

Den franska sökmotorn Exalead har gått med som en partner i samarbetet om ACAP-protokollet. Akronymen utläses Automated Content Access Protocol och initiativet till projektet ligger hos stora medieproducenter som nyhetsbyråer, förlag, tidningsorganisationer men även copyrightorganisationer.

Vad handlar då detta om? Jo, vad man vill är att utveckla en ersättning eller komplettering till det gamla Robots Exclusion Protocol eller Robots.txt. Med det äldre protokollet kan man bara ange om sökmotorer överhuvudtaget ska få indexera olika kataloger och filer på en webbplats. Med ACAP ska man kunna göra mycket mer. Man ska kunna ange hur sökmotorern ska få indexera och hur de ska få använda texter, under vilka villkor och annat liknande. Kort sagt, innehållsägaren ska kunna ha kontroll på vad sökmotorerna gör med deras innehåll.

Frågorna som ställs i FAQ:en är lite tillspetsade: Isn’t ACAP focused entirely on publishers’ recent disagreements with Google? eller Isn’t this all about money? Man medger att det delvis har med pengar att göra och att frågan aktualiserats av copyrighttvisterna som Google hamnat i under de sista åren. Men detta är bara symptom på att det behövs en robustare lösning rent generellt än vad det tolv år gamla Robots Exclusion Protocol har kunnat ge. Enkelt uttryckt vill man kunna låta sökmotorerna indexera innehåll men kunna ange villkor för hur.

Jag tycker att det är ett viktigt steg i utvecklingen av hur sökmotorer och webbplatsägare kan interagera under ordnade former. En sådan mekanism som det föreslagna ACAP kan bara vara bra. Mer innehåll kommer att komma ut på webben när ACAP har realiserats. Det kan med andra ord gagna både producenter och konsumenter. Att Exalead nu deltar i pilotprojektet är också bra och jag hoppas att de stora amerikanska sökmotorerna också kommer med.

ACAP har förutsättningar att bli en industristandard som alla sökmotorer förväntas respektera om inte Google vägrar. Det skulle vara ungefär som att USA inte vill skriva under Kyotoprotokollet. En lite ansträngd liknelse men det är svårt att implementera något som den mäktigaste vägrar vara med på.

Detta apropå den infekterade debatten om huruvida Bodström utövat ministerstyre eller ej och om justitiedepartementet fjärrstyrts från USA eller ej vid beslagtagningen av webbplatsen The Pirate Bay. RIAA (Recording Industry Association of America), som påstås vara en av dessa påtryckare från USA, utövar nu påtryckningar på YouTube och GoogleVideo med anledningen av att många amatörvideor innehåller upphovsrättsskyddad musik i bakgrunden. Kanske dags att kräva STIM-pengar av GoogleVideo och YouTube istället?
Vissa användare på YouTube har fått ett s.k. cease and desist letters from the RIAA där de uppmanas ta bort filmen.

Jo, vi känner till begreppet web 2.0 på Internetbrus, men hittills har vi inte använt detta begrepp i något inlägg. Det betyder inte, som en del säkert märkt, att vi inte skrivit om de tjänster som innefattas i begreppet web 2.0. Nej, tvärtom, men det tar liksom lite tid innan vi accepterar nya begrepp som surrar runt i nätvärlden. Jag kanske inte är den enda som är trött på begrepp som andra eller tredje generationen av både bu och bä t ex konstgräs och mobiltelefoni.

Just nu rasar en debatt om rättigheterna till begreppet web 2.0 med anledning av att CMP medias advokater skickat en uppmaning till den irländska ideella föreningen IT@cork att inte använda begreppet web 2.0 i sitt konferensnamn: IT@cork Web 2.0 half day conference. CMP som är samarbetspartner med bÃ¥de Tom O´Reilly (mannen bakom bokförlaget O’Reilly och mannen bakom begreppet web 2.0) och John Battelle anordnar varje höst en konferens under namnet Web 2.o conference. CMP förklarar i sitt cease and desist-brev:

“CMP has a pending application for registration of Web 2.0 as a service mark, for arranging and conducting live events, namely trade shows, expositions, business conferences and educational conferences in various fields of computers and information technology.”

Sara Winge, VP of Corporate Communications för O’Reilly, förklarar pÃ¥ bloggen O’Reilly Radar:

“To protect the brand we’ve established with our two Web 2.0 Conferences, we’re taking steps to register ‘Web 2.0′ as our service mark, for conferences. It’s a pretty standard business practice. Just as O’Reilly couldn’t decide to launch a LinuxWorld conference, other event producers can’t use ‘Web 2.0 Conference…’ ”

Huga, vågar man ens nämna web 2.0 i titeln på ett föredrag eller en kurs man vill hålla?

Det är svårt att inte skratta åt denna ironiska kommentar på Winges inlägg från JP:

” ‘Sara Winge’: I regret to inform you that me and my legal team have applied for a service mark for the business term ‘Sara Winge’… The term ‘Sara Winge’ was coined in a brainstorming session from 2003 when we were trying to come up with a new brand name for our top-selling hemorrhoid balm… The law compels us to take ‘reasonable steps’ to protect our financial interests in ‘Sara Winge Hemorrhoid Ointment’. Hopefully you’ll agree to change your name before we ask a judge to issue an injunction against you…”

Eller följande förslag i en kommentar pÃ¥ Tom Raftery’s blogg:

“Why not invoke your predilection for Monty Python and call it ‘that-phase-of-the-web-that-shall-happen-before-web-3.0…’ ”

Okej, dÃ¥ fÃ¥r vi väl hädanefter säga: “det som ska hända mellan web 1.0 och web 3.0″. För vi vill väl inte ge gratisreklam till den där viktiga: “that-phase-of-the-web-that-shall-happen-before-web-3.0″-konferensen, eller? Finns service mark pÃ¥ blog 2.0 ocksÃ¥ mÃ¥nntro? Kan Thomas Vander Wal fÃ¥ service mark pÃ¥ folksonomy sÃ¥ att vi inte anordnar nÃ¥gra halvadagskonferenser med folksonomy i titeln?